Jag kan inte beskriva med ord hur det känns att förlora dig Momo. Du har alltid bara funnits där och nu ses vi aldrig mer... det är så definitivt och otroligt jobbigt. Vi åkte till ditt hus och allt ser ut som vanligt... men det är tomt och har ingen värme länge. Jag kommer ihåg alla påskar, jular och andra tillfällen vi sprungit runt i huset och letat ägg och julklappar. När vi knäckt nötter vid lilla bordet i vardagsrummet och ätit underbart goda köttbullar, prinskorvar och skinka vid jul... den enda gången vi åt kött på året när vi var små eftersom vi var vegetarianer. Eller när vi fick underbar redd grönsakssoppa i skålarna med gröna blad på och drack i glasen med bubblor på utsidan. Det var så gott och speciellt att man verkligen minns de stunderna.
Vi spelade på det illa stämda pianot i matsalen, gömde oss i alla stora överfulla garderober och försökte somna så fort som möjligt med den stora svarta katten som iaktog oss ovanför våra sängar.
Det var mystiskt och spännande men tryggt och alltid lika roligt att komma till dig och morfar. Jag klädde ut mig i blusar med glitter och sammet och kände mig som en prinsessa... och du var alltid så fin i ditt läppstift och lagda hår.
Jag kommer alltid minnas alla stunder och är så glad att du fick se våran lilla Castor innan du lämnade oss.
"Banga banga Momo banga"
Emi
No comments:
Post a Comment