Lillebror

Min lilla lillebror kom äntligen till världen. Den 20/3 -12 föddes han och vägde bara 2500g.

Han är nu 6 månader och heter Tristan. Han rullar runt som en liten rulltårta här på golvet och kastar runt mina leksaker. Efter att de dreglats ner ordentligt. Han är en stor bebis nu och väger ca. 9,8 kg och är ca. 72 cm lång. Det är 5-600g mer och 3cm längre än mig när jag var 6mån.   

Han är alltid glad och busig precis som mig. Han lyser alltid upp när han ser mig och sträcker glatt ut armarna för att krama mig på sitt sätt... d.v.s. dra i mitt hår och mina kläder.

Tiden går...

Tiden går... dagarna är så händelserika och kvällarna så korta. Nu har jag inte skrivit något på snart ett år.
Jag vill börja igen för att ha det kvar och även följa upp Castors lille-brors födelse och liv. :-)
Här är några bilder från tiden som gått...

Jag träffar min kompis Bella för sällan men hon är fortfarande min favorit. Här äter vi äpple hemma i kökssoffan.

Under sommaren var min kusin Quentin här och vi spelade fotboll och massa annat kul tillsammans. Här sitter vi på gräsmattan med Bab Pirä (farfar). Jag tyckte så mycket om att vara med Quentin och pratar fortfarande om det... hoppas de kommer tillbaka snart eller att vi kan hälsa på i USA igen. :-)

Jag älskar att plocka frukt och äta allt som naturen bjuder :-) Tur att både farmor/farfar och mormor/morfar har trädgård med många bärbuskar och fruktträd :-)

Soligt och vackert men förrädiskt halt.

Idag var det vackert väder och vi gick ut på gården lite för att testa väglaget. Jag gick runt lite men hamnade mycket på knäna och magen eftersom det var väldigt halt. Mamma höll mig i overallen när det behövdes.

Sen på eftermiddagen åke vi till Mulle Meck i järvastaden och lekte en stund. Tyvärr var det också otroligt halt och hela lekplatsen ligger i en backe så jag hade svårt att gå där. Men det var kul att vara ute lite. Sen var jag så trött så trött. Jag somnade nästan i soffan.

Så mycket som har hänt...

Såg just att jag inte bloggat på nästan en månad nu. Det är bara så fullt upp med inskolning, mammas jobb etc. Jag har iaf genomgått min inskolning på förskolan Tellus i Bergshamra. Först var vi lite besvikna att mama och baba inte fick bättre insyn i verksamheten och lite andra saker också. Föräldrar får inte vara med när de ska sova eller äta där först gången t.ex. Jag vet att de skulle känna sig mycket tryggare av att se hur personalen hanterar olika situationer och att barnet får trygghet i att en förälder är med första gången. Som tur är har jag fått mycket trygghet sedan jag var liten och känner mig trygg i de flesta situationer. Inskolningen gick så här:

Vecka 1:
Tisdag+ Onsdag: Stannade 1h med mamma
Torsdag: Stannade 1h med mamma varav hon sa hejdå och lämnade mig 10min mitt i.
Fredag: Stannade ca. 1,5h med mamma varav hon sa hejdå och lämnade mig 30min.

Vecka 2:
Måndag: Stannade ca.1,5h med baba varav han lämnade mig 45min. Vi lekte lite ute när vi kom.<
Tisdag: Stannade mellan 9 och 11.45 med baba varav han lämnade mig från 9.30. Jag åt lunch där. Det var tacos.
Onsdag: Stannade mellan 9 och 13.30. Baba lämnade mig efter bara 10min och sen åt och och sov på förskolan. Det var kyckling med ris. Det gick ganska bar att sova. Jag satt i en pedagogs famn i 20min innan jag kom till ro.
Torsdag: Stannade mellan 9 och 14.30. Mamma lämnade och hämtade mig. Jag åt lunch, sov och åt sedan mellanmål. Jag kommer inte ihåg vad det var för lunch men mellis var yoghurt med flingor som jag tydligen fick skrapa upp själv med händerna. Idag satt också en pedagog med mig tills jag somnade... men det gick bättre idag.
Fredag: Mamma lämnade 9.15 och hämtade 14.30 direkt efter mellanmålet. Allt gick bra idag och jag somnade lättare. Vi fick färsk lax till lunch och smörgås till mellanmål.

Jag trivs verkligen bra med alla glada trevliga pedagoger men det finns fortfarande några saker vi önskar vore annorlunda. Det är ju ändå sitt käraste alla föräldrar lämnar över. Vi skulle vilja ha en förskola med rutiner och värderingar som passar oss bättre. Annan mat, fler pedagoger per barn (tellus har 37 barn på 5 pedagoger, 7,4p/barn). Det känns lite väl kommunalt, lite oflexibelt med gamla värderingar. Det känns som att man får klara sig lite själv där. Kan man inte äta ordentligt så vet jag inte om man får i sig mat? Dessutom finns det många privata som har ekologisk mat utan onödigt socker eller tillsattser och som har fler personal per pedagog och andra bra saker. Men viktigast är att barnen är trygga och har kul... och de verkar de verkligen ha på Tellus :-)
En ljuspunk är att det finns en sorani talande jätte-trevlig pedagog där och alla andra är också jätte-snälla :-)

Men idag, igår och säkerligen imorgon så är jag hemma och sjuk med mamma. Jag har haft över 40 graders feber och hostar mycket slem. Nu fick vi nog bort febern i natt men jag är fortfarande väldigt hostig, snorig och matt.

Annars är jag glad, spexig och otroligt charmig och pedagogerna sa att de drunknar i mina vackra ögon :-) Jag babblar en massa men de enda order är fortfarande titta, titta där, Psssää (smutsig på kurdiska), outa (där på kurdiska), na (nej på kurdiska), brumbrum och något mer. Jag förstår lika mycket kurdiska som svenska än så länge... jag kan bläddra, hämta grejer och hitta kroppsdelar på båda språken :-)
Jag kan också visa musklerna på båda språken :-)

16mån och en aning lugnare :-)

Nu är jag 16 månader och man kan aldrig tro att jag har varit en liten marshmallow som bara låg och vevade med ett ben. Mitt humör har blivit lite bättre och jag är lite gladare än förra veckan. Det är skönt att ha lätt till skratt och jag delar ut charmiga smittsamma leenden var jag än går. Igår fick jag en otroligt fin komplimang, en kvinna sa att jag hade fantastiskt vackra ögon. Nästa vecka börjar förskolan och jag har förberett mig genom att lära mig äta själv (det går jätte-bra när jag är riktigt hungrig), somna själv i sängen ibland (fast mamma ligger i sängen intill), lägga tillbaka leksaker och visa hur stark jag är genom att knyta händerna hårt, bita ihop, visa tänderna och dra in luft samtidigt (så det hörs). Ingen kommer sätta sig på mig när jag flexar på förskolan. :-) Jag hoppas mamma inte förstör allt genom att berätta vilken lugn och snäll kille jag är :-P

                                                             

Jag vet vad jag vill...

När jag nu har lärt mig säga nej och vet vad jag vill finns det inte längre någon anledning att acceptera saker jag inte vill göra. Jag gråter, klagar och skakar på huvudet... "Na na na". Dessutom vägrar jag lära mig säga "Ah" eller "Ja" :-) Jag var en sån lugn, rar och easy-going kille men nu har allt vänts upp och ner... jag ger kaxiga blickar och vill inte kompromissa. Mammas roliga miner fungerar inte alltid och ibland vill jag bara sitta i mammas knä.

Men när jag får tag i något jag vill ha... helst något jag inte får ha... så blir jag strålande glad :-)

Det blir tufft för mamma att lära sig att säga ifrån till mig men det ska nog gå bra... man får välja sina strider helt enkelt :-)

Tack för fikat Scott och Colin!

Idag åkte jag och Bella till Scott som har flyttat söder om stan och dessutom fått en lillebror. Vi lekte i hans nya rum och han hade massa fina saker. Strax före 12 åkte vi hem och somnade i bilen båda två. Det var fösta gången Bella somnade i bilen... hon som annars hatar att åka bil. Det var skönt :-)
Mamma bar upp mig från bilen, klädde av mig och nu sussar jag skönt i min säng, det har blivit som en rutin eftersom vi går till öppna förskolan eller någon kompis varje fm och kommer hem vid 12 då jag sover i bilen eller vagnen.