När jag nu har lärt mig säga nej och vet vad jag vill finns det inte längre någon anledning att acceptera saker jag inte vill göra. Jag gråter, klagar och skakar på huvudet... "Na na na". Dessutom vägrar jag lära mig säga "Ah" eller "Ja" :-) Jag var en sån lugn, rar och easy-going kille men nu har allt vänts upp och ner... jag ger kaxiga blickar och vill inte kompromissa. Mammas roliga miner fungerar inte alltid och ibland vill jag bara sitta i mammas knä.
Men när jag får tag i något jag vill ha... helst något jag inte får ha... så blir jag strålande glad :-)
Det blir tufft för mamma att lära sig att säga ifrån till mig men det ska nog gå bra... man får välja sina strider helt enkelt :-)
Nu är jag 16 månader och man kan aldrig tro att jag har varit en liten marshmallow som bara låg och vevade med ett ben. Mitt humör har blivit lite bättre och jag är lite gladare än förra veckan. Det är skönt att ha lätt till skratt och jag delar ut charmiga smittsamma leenden var jag än går. Igår fick jag en otroligt fin komplimang, en kvinna sa att jag hade fantastiskt vackra ögon. Nästa vecka börjar förskolan och jag har förberett mig genom att lära mig äta själv (det går jätte-bra när jag är riktigt hungrig), somna själv i sängen ibland (fast mamma ligger i sängen intill), lägga tillbaka leksaker och visa hur stark jag är genom att knyta händerna hårt, bita ihop, visa tänderna och dra in luft samtidigt (så det hörs). Ingen kommer sätta sig på mig när jag flexar på förskolan. :-) Jag hoppas mamma inte förstör allt genom att berätta vilken lugn och snäll kille jag är :-P
